För mig var det betydligt svårare att tappa håret än att bli av med ett bröst. Kanske för att så mycket av identiteten sitter i håret? Eller kanske snarare i att ha hår. Kanske för att det är väldigt mycket svårare att dölja hårförlusten på ett smidigt sätt. Visst kan man använda peruk men det är obekvämt och dessutom betyder det att en främling stirrar mot en varje gång man möter en spegel. I alla fall var det så för mig. Och även om jag tyckte det var helt OK med buffar, eller till och med att gå där med skallen bar som jag ju faktiskt var tvungen till under rätt långa perioder när utslagen slog till, så innebar det faktiskt också en främling där i spegeln.

Att det sen tog nästan fyra månader efter avslutad cellgiftsbehandling innan håret började växa på allvar och att det som växte ut var helgrått, gjorde inte saken särskilt mycket roligare. Men det var i alla fall hår. Och det har i princip fått växa sen dess. Jag har på egen hand blekt det några gånger och klippt av det värst slitna i topparna några gånger. Annars har det bara fått växa. Och under det senaste dryga halvåret har jag inte ens kunnat bleka det längre. Min gamla psoriasis i hårbotten, som cellgifterna kickade igång, har frodats rejält under all stress av operationssviterna. Varje skov har inneburit en tofs tappat hår. Och det från ett hår som har varit så tunt och skirt, att det knappt räckte till att sätta upp. Även om jag rent logiskt har förstått att jag borde göra något åt det, har jag liksom inte förmått göra det.

Förrän i går. Då lade jag mitt hår i händerna på ett proffs. Äntligen! Världens bästa "låtsassläkting" Sara ägnade timmar åt att slinga, klippa bort "skräp" och skapa och helt plötsligt hade jag ett hår som såg helt OK ut. Till och med nästan tjockt och fylligt. Dom kala fläckarna är borttrollade. Så även dom grå stråna. Och jag har fått några redskap i kampen mot psoriasishåravfallet. Ett underverk, varken mer eller mindre! Och du har sannerligen förtjänat en stor stjärna i himlen, Sara! Sara hyr stol på Salong Diva på Norrtullsgatan i Stockholm (08-22 50 01) och jag kan verkligen rekommendera henne, inte bara till oss som har hår från cancerlandet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...