Att det ska vara så svårt att lära sig. Ge mig ut och långpromenera i skor som jag knappt haft på mig sen förra vintern. Bara Norra Bantorget-SöS i ena riktningen hade väl räckt som långpromenad betraktat. Och jag brukar ju faktiskt få benhinneinflammation. Grattis på mig. Nu fick jag liksom några nya ställen att ha ont på. Och några promenader har det inte riktigt varit tal om dom senaste två dagarna...

I går lät jag mig transporteras både till och från SöS och i dag blev det bilen. Då hann jag med en sväng ut till klostret för att kolla mammas post också. Det börjar märkas att kalendern blir mer och mer fullbokad men i morgon borde jag kunna ta mig loss för att kunna vara med när dom går ronden. Hoppas jag. Allt blir så mycket lättare då. Eller svårare, beroende på från vilket håll jag väljer att se det. Tydligare blir det i alla fall.

Mitt i alltihop damp äntligen kallelsen ner i går till min egen undersökning. På torsdag är det dags för ultraljud och eventuell biopsi. Lite snärjigt blir det men jag har lovat mig själv att mina undersökningar och eventuella behandlingar går före allt annat. Allt annat. Så då får jag väl bli sen till konferensen i så fall. Är det någon som tycker att det är fel prioritering erbjudes härmed möjligheten att "walk a mile in my shoes". Om inte annat får ni väl en präktig benhinneinflammation på kuppen. ;)

 

kerstin johansson

17 januari 2012 19:22

Åh, Ingela! Lagom ÄR svårt - kanske därför ordet inte finns i så många språk ;-)? Och när man har ett alert psyke vill man ju... go for it! och sträcka iväg och ta ut stegen och... Kan inte jämföra min situation med din, men jag känner igen "inte-lagom-alls!"-syndromet: har tidigare både ådragit mig benhinneinflammation, höft- och knäkänningar och kanske tå-vajkalle. Bara för att jag går ut för hårt. Nu är det lååååångsam-jogging som gäller och än så länge verkar kroppen gilla den träningsbelastningen och -dosen (typ "ska vi ringa efter ambulans som kommer och hämtar den här stapplande tanten")

KRAAAAM till dig, underbara du!

/Kerstin

 

Shorty

17 januari 2012 20:06

Självklart är det inte fel prioritering. Konferensen klarar sig, nog ändå även om du är lite sen. Det är ibland så svårt när man
vill så mycket mer än vad kroppen orkar med. Man skulle önska sig
lite bättre samarbete mellan hjärnan och kroppen :-).
Var rädd om dig
Styrkekramar till dig
Shorty

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...