Direktlänk till inlägg 20 oktober 2008
Sjukgymnastgruppen var riktigt intressant. Mycket matnyttig information var det och tiden bara rusade iväg. Jag var ju tvungen att smita ifrån eftersom jag hade min strålningssimulering. Lite synd, faktiskt.
Så var det dags för simuleringen. Jag kan på inget sätt påstå att det var mer bekväm liggställning idag och det gjorde minst lika ont när jag skrattade, som sist. Och det var svårt att låta bli att skratta. Tyckte både jag och sköterskorna. Framför allt när dom skulle försöka ändra på min liggställning. Det gick i alla fall att hitta samma position. Händerna var helt bortdomnade efter en stund men det här ska vara längsta tillfället som jag måste ligga så. Från och med i morgon lär det gå fortare. Tejpa ska man inte göra under strålningen, säger strålsköterskorna. Tejpa ska man göra i minst tre månader, säger kirurgerna. Och mitt emellan står man där med sitt operationssår... Fast kirurgerna säger i ärlighetens namn att det är av kosmetiska skäl och det känns inte riktigt som att jag bryr mig om att just detta ärr blir så snyggt. Med tanke på att det ändå fattas ett bröst där... Har man tejpen på kommer huden att följa med när man drar av den, säger strålsköterskorna. Jag väljer att lyssna på strålgänget. Alla gånger.
Nu har jag "tjusiga" ritningar på min kropp. Jag hade nog trott att det skulle vara lite mer raka linjer, liksom, men det ser mer ut som om nån har suttit frampå småtimmarna efter en bättre fest och kluddat lite. Inte för att det spelar nån roll. Men det ser rätt absurt ut.
I morgon hoppas jag att få alla strålningstiderna. Jag ska åtminstone böna och be. Visserligen verkar ungefär alla utgå från att man blir så himla trött, så att det ändå inte blir aktuellt att jobba men det avvaktar jag med att tro på tills vi är där. Och det ska ändå dröja ett par veckor minst. Lite jobbigare kändes informationen att mina strålningsfält är placerade så att jag kan få problem med att svälja och bli illamående. Jag hade helt iskallt räknat med att slippa sånt. Obotlig optimist eller hur var det... Men även det tar i så fall ett par veckor och varför måla fan på väggen innan det behövs?
Dag åtta. Nu börjar till och med tankemönstret ändras lite. Jag går liksom inte längre omkring hela tiden och tänker på att jag inte röker. Jag bara gör det. Inte röker, alltså.
In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...
Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...
Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...
I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|