Tack alla som hjälpte till att göra ettårsdagen till en positiv upplevelse! Alla ni härinne, alla på Cancertjejer och alla vännerna på fejan! Det kunde så lätt ha blivit ett tillfälle för att grotta ner mig men nu blev det en riktig framåtdag. Stor stjärna i himlen till er alla!

Och ni 430 besökare som var inne under mars månad. Ni fick en stjärna igår - men här kommer en till!

Det kommer nog inte precis att bli tätare mellan inläggen. Om nu allt fortsätter att gå bra, förstås (peppar, peppar...). Nästa milstolpe blir i mitten av maj, då det är dags för återbesök igen hos professorn (om nu inte han får nytt jobb...). Men man ska aldrig säga aldrig. Och nån liten veckorapport blir det nog. Om inte annat är det praktiskt att kunna läsa igenom hela tremånadersperioden inför återbesöken. Helt återhämtad är inte cytohjärnan...

 

AnnaIlona

3 april 2009 10:28

Hej Busan!
Ja årsdagen är laddad, jag hade min i oktober och räddningen var nog att vi var i soliga Florida, annars hade jag nog känt av den ännu mer än jag då gjorde. Minnena är så starka från just det ögonblicket när läkaren sa, ja Anna det är bröstcancer....Det var som att falla ner i ett svart hål och fallet var oändligt. Minnena av vad hon sedan sa är däremot diffusa men själva känslan och rädslan glömmer jag aldrig.
I juni är det 1 år sedan jag blev färdigbehandlad och den dagen är en lyckans dag för mig.
Di Leva var sååååååå bra, vilken glädjespridare han är i sin regnbågsmönstrande kaftan.
Jag blev uppringd av min fina onk i tisdags och rtg var ua. Jag blev så glad. Nu kan jag ha ont i kroppen, känna mig trött, vara lite illamående och ha tryck över bröstet utan att tänka CANCER!!!!!
Stor kram, A

 

Erica/lilltån

6 april 2009 00:09

Jag tycker fortfarande årsdagar är hemska! Jag har så många olika årsdagar så min nya är den jag fick förra året. Förut var jag noga med att komma ihåg datum, nu är det bara en månad. Men vissa perioder under året sörjer jag, minnena av allt tufft kommer till ytan och jag gråter. Men sedan går ett ljus upp för mig om hur långt jag kommit och att jag faktiskt lever!
Men jag tror det är en nyttig process att faktiskt "känna av" årsdagarna så man inte glömmer bort att leva och ha livet som man önskar sig. :)

Kram Erica/Lilltån

 

Josefin

11 april 2009 12:46

Vill önska dig en Glad Påsk!
Jag hoppas vi får fira många, många årsdagar framöver :)

http://eydimork.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...