Jag är lite omtumlad efter dagens onkologbesök. Inte för att det blev ännu ett nytt ansikte i den ständiga genomströmningen. Det var jag förberedd på. Den här var av den bra sorten! Riktigt bra sorten som till och med var påläst på mig och min historia! Vi behövde inte ägna halva tiden åt att rekapitulera. Jag tror minsann att jag håller mig till ST-läkare i fortsättningen.

Nej, omtumlingen bestod snarare i att hon faktiskt tyckte att det var läge att röntga min onda axel. Bara för säkerhets skull. Eftersom det troligtvis hänger ihop med operationerna på något sätt. Även om kompensationsbelastningen från tiden som enbröstad inte finns där längre, har jag ju en hel radda med andra komplikationer som kan orsaka ont. Och om jag nu ska få komma till en sjukgymnast, vill vi gärna veta att det är just såna komplikationer som orsakar ont. Och inte andra... Så för säkerhets skull.

Då får vi ju också reda på om det onda hänger ihop med förhöjda värdena på blodproven. Vilket dom antagligen gör. Eller rättare sagt hänger antagligen dom förhöjda värdena ihop med mängden värktabletter som ska stilla det onda. Eller kanske hänger dom förhöjda värdena helt enkelt ihop med dom fulgula. För dom är ju inte särskilt snälla av sig. Om en månad vet vi lite mer. Eller kanske inte. Vi kommer att veta om värdena fortfarande är förhöjda. Kul jul, med andra ord. Om hon inte bestämmer sig för att röntga mer än axeln (hon skulle rådfråga lite), för då kanske vi vet mer tidigare. Och då kan det ju faktiskt bli en kul jul. Eller inte alls. Om det nu går att få röntgentider, förstås. Annars blir det kul vid något annat tillfälle. Eller inte kul alls. Vi gör allt detta för säkerhets skull. Det är vi faktiskt överens om, jag och ST-läkaren, men väntans tider är väntans tider... Och väntans tider är inget annat än sk-t. I alla fall inte i cancerlandet. Även om det bara är för säkerhets skull.

Lite bättre nyheter bjöd ändå dagens besök på också. Det är fritt fram att använda även högern för att ta blodprover. Virrpannan (läs jag) hade rört till informationen även där. Det är infektionsrisken pga dom bortrensade lymfknutorna som har varit orsaken till restriktionerna men så länge som armen verkar OK är det numera också OK att ta blodprov.  Rent praktiskt innebär det kanske inte så mycket eftersom det var just högern som blev helt sönderstucken under cellgiftsperioden men nog känns det som en stor tröst när nu nästa blodprov blir redan om en månad.

Vi pratade en hel del om mina operationsresultat. Hon tyckte att jag skulle kontakta plastiken på KS, där ändå beslutet ursprungligen fattades, men vi var helt överens om att jag först bör lyfta frågan med tortyrdoktorn eftersom jag ska dit om ett par veckor. Mina upplevelser av fulgulpilleralternativet togs verkligen på fullaste allvar. Hon hade hört så många liknande historier och höll verkligen med om att det är en märklig situation när det helt plötsligt dyker upp nya och dessutom allergiframkallande medel i våra livräddande mediciner.

En remiss till sjukgymnasten blev det ju också, som sagt. Förhoppningsvis kan jag få lite tips om hur jag bygger musklerna runt den där klumpen som en gång tjänstgjorde som ryggmuskel. Och då kanske svullnaderna och vätskeansamlingarna äntligen kan försvinna. Skam den som ger sig.