Nu har vi snart klarat av julhelgen. Julafton inleddes med att "klanen" samlades hos mamma. Bland annat fick vi se en inspelning från mammas sextioårsfirande. Oj, så mycket hår vi hade.

Vi fick också möjligheten att få se en alldeles äkta polsk nunneklosterkrubba:

En av "huvudpersonerna" saknades men han lär enligt vanligtvis välunderrättad källa vara på plats nu, när han ju faktiskt är född. Alla mina varmaste och tacksammaste  tankar går till alla systrarna där i klostret för att ni bryr er så mycket om mamma och bara är världens finaste! För er finns inte stjärnor nog i himlen!

Tur är det, i alla fall, att det finns oändligt med stjärnor därute. För då kan vi ju slösa med dom som vi vill. Och just nu vill jag ge en alldeles särskilt fin och lysande god-fortsättning-stjärna till er alla!