Ja, minsann. Äntligen börjar det bli sant. Idag när jag kom hem stod två pallar med värmeloggs och väntade på parkeringen, 1 1/2 till mig och 1/2 till grannen. Jag bestämde mig för att ta helgen på mig, tog en promenad med hundarna och stängde sen in dom i hundgården. Bäst som jag bar tiokilospaketen, två i taget, stannade nyfiken annan granne. Det tog inte många minuter innan han hade köpt den halva pallen jag egentligen inte behöver. I år i alla fall. Härligt med såna grannar! Ska bli kul att se hur många som blir inblandade nästa år...

Hur som helst återstod det ju ändå 1050 kilo för lilla fröken Edlund att transportera mellan parkeringen och altanen. Plus 80 kilo hundmat som låg i bilen. 59 vändor blev det. Med en ordentlig vikt på varje vända. Förra året var jag ju nyopererad och var tvungen att ta till två starka karlar. I år grejade jag det helt själv. Ni anar inte hur underbart det känns! Även om jag förmodligen blir liggandes resten av helgen med helt stelnade leder, så grejade jag det. Och det hade jag ju aldrig gjort om jag inte hade ryckt upp mig och börjat träna igen. Fast idag har jag nog förtjänat att skippa passet på crosstrainern...

För övrigt kan jag rapportera att tystnaden från Lindex sida är total... Jag hade väl kanske inte väntat mig något annat heller. Det bästa vore naturligtvis om fler skickade liknande mail. Den gamla men alltid aktuella sanningen är ju att det är tillsammans vi är starka. :)