Den helt osannolika summeringen av oktober. 552 unika besökare! Det blir bara fler och fler. Och jag förstår fortfarande inte riktigt hur det kommer sig. Men det är lika stort varje gång jag ser att någon läser min blogg. Ni är mitt resesällskap här i cancerlandet och det betyder mer än ni tror! Som tur är, är ju utbudet av stjärnor i himlen närmast obegränsat, så det räcker mer än väl till varsin åt er alla!

Jag funderar ibland över hur det kommer sig att ni hittar hit. Jag kan ju se "referenser", dvs när någon har googlat. "Radiumhemmet", "bröstcancer", "grovnålsbiopsi", "kortisonrus" och "plåtsmak" känns som ganska naturliga sökord. Lite mer fascinerad blir jag av "september", "hemma", "gångjärn" och "stopp och belägg". Men ni är naturligtvis lika välkomna allihop, oavsett hur ni hittade hit.

Mymlan, du har säkert helt rätt i att nikotinbristen påverkar mitt humör. Fast det är det i så fall värt! I morgon är det tre veckor. Rökfria. Och en vecka helt nikotinfri. Men jag tror att det finns fler orsaker än det. Sen april har jag varit så otroligt fokuserad på att överleva och att bli av med cancern, att jag inte riktigt har tillåtit mig att stanna upp och känna efter. Verkligen stanna upp. Och verkligen känna efter. Nu när Harald är borta och behandlingen har gått in i en "för säkerhets skull"-fas, känns det som att jag vågar. För det är otäckt det där som finns där. Förlusten av odödligheten innebär ju i klartext att jag insett att jag har en dödlig sjukdom. Att jag har en j-la tur som fortfarande lever! Och att det krävs en rejäl portion tur till, för att få fortsätta samla sjukdomsfria överlevnadsår. Och den som klarar av att hantera såna tankar utan att gråta en skvätt, har nog riktigt stora problem...