Ibland blir det lite tokigt. Jag har ju genomgående bett om stråltider så tidigt som möjligt och pekat ut sex dagar då det är särskilt viktigt. Idag var en sån dag, när jag hade bett om att åtminstone få en tid före 10.00 Detta tolkades tydligen som så nära 10.00 som möjligt eftersom jag fick tiden 09.50 Nu var det faktiskt välbehövligt med en morgon utan annan väckarklocka än dom två ivriga svansviftarna, så det gjorde inte alltför mycket. Jag blev visserligen försenad till dagens möte men det var dom förvarnade om, så det funkade bra ändå. Nu är det bara fyra strålningar kvar! 

En liten reflektion efter gårdagens manifestation; höst och vinter är uppenbarligen årstider för äggskallar. Åtminstone när det är tillräckligt blött eller kallt för att alla andra (eller nästan i alla fall) också ska ha mössa eller luva på. Så var det igår, när det regnade under hela tiden jag var nere på Mynttorget. Flera av dom som jag har mött ett flertal gånger på gatan och som inte har känt igen mig under sommaren (utom dom få gånger jag har haft peruken på och verkligen sett ut som någon helt annan...), gjorde helt plötsligt det. Det måste handla om förväntningar, antagligen väldigt omedvetna sådana. Märkligt var det. Så märkligt att jag inte ens bryr mig om att på nåt djupare sätt förhålla mig till det. Jag bara konstaterar.