eller åtminstone ballonger och serpentiner hade ju varit kul att mötas av i morse. Men så mycket koll hade inte personalen. "Jaha är det din sista gång?" Ja. Ja. JA! JA!!!!! Tänk för att det är det! Visserligen är huden mer irriterad och öm än någonsin och det rosslar bra så mycket i halsen. Och biverkningarna ska sitta i ett ett par veckor till. Men jag slipper sitta och åka till Radiumhemmet varenda vardag! Om allt går som det ska, behöver jag inte åka dit förrän i februari! Gissa om jag ska sova till jag vaknar i morgon? Eller, mer realistiskt, åtminstone inte ställa någon väckarklocka. Dom där två väckarbernisarna kommer säkert att få upp mig i ottan ändå...

Jag försökte komma på ett bra sätt att fira min nyvunna frihet och fick för mig att jag skulle ge mig ut på stan och köpa något kul att ha på huvudet eller kroppen. På en lönedag. Tjena hejsan. Det dröjde inte länge förrän jag hade gett upp det projektet. Så firandet fick bestå i att jag väntar till i morgon med att börja med Tamoxifenet. En extra liten dag innan jag börjar samla på nya biverkningar...