Idag har jag varit Trött. Ja, Trött med stort T. Jag antar att det var detta dom varnade för. Fast det gick ändå att tvinga mig till att dammsuga och våttorka golven, så helt kört är det ju inte. Jag får väl se hur det känns i morgon.

En liten lägesrapport om håret kan väl vara på sin plats. På huvudet händer det inte alltför mycket men ett par millimeters väldigt mjukt fjun finns där ändå. Helt osannolikt mjukt och lent. Det ska faktiskt bli lite spännande att se vad det månne bliva av detta. Inget vanligt hår i alla fall... Och färgen går ännu inte riktigt att bestämma.

På hakan händer det dessvärre desto mer. Skägget frodas, precis som om jag aldrig hade fått några cellgifter. Tack för det, herr C... Det verkar vara det enda stället där det växer, förutom på glödlampan. Ögonbryn och fransar fortsätter att tunnas ut. Det som började växa under armen stoppades effektivt av strålningen och i övrigt är det hårlöst som gäller.

Fast det gör inte så mycket. Faktiskt. Jag är så barnsligt lycklig över det barnsliga fjunet som är på väg att täcka äggskallen. Så barnsligt lycklig att jag gärna står ut med ett och annat skäggstrå. Och att det verkar dröja innan jag får några ögonfransar. Och att jag faktiskt har tagit mig igenom tre veckor med bylsig munkjacka och kan leva med att göra det i några veckor till. Äntligen känns glasen halvfulla igen. Ordentligt halvfulla! Och jag tror faktiskt att det väldigt mycket hänger ihop med cancertjejstockholmsträffen i torsdags. Det var som att få åka till en mental och känslomässig bensinstation och tanka fullt. Det gör man i och för sig varje gång man loggar in på vårt forum men att få träffa ett gäng IRL blev liksom en extra boost.

Jag vet ju som sagt inte vilka ni är som läser här. Men om det är någon cancersyster som ännu inte hittat till världens bästa forum, så: http://cancertjejer.forum24.se/