Nu börjar jag inse att jag faktiskt åker på onsdag. Och att jag faktiskt inte har förberett mig särskilt mycket för det. Det viktigaste är väl i och för sig avklarat. Nytt pass fixade jag ju i somras. Andra Havrixsprutan togs i förra veckan. I rätt arm och allt. Nya byxor och nya skor, passande för Nagasakiklimatet, inhandlades i helgen. Och materialet inför både kvinnokonferens och kongress är genomgånget. Nu återstår bara den svåraste frågan. Hur undviker man att packa ner dom där tio kilona som bara åker fram och tillbaka? Den här gången har jag bestämt mig för att packa för värme. Det har varit svenskt sommarväder dom senaste veckorna i Nagasaki, trots att det lär vara regnperiod. Blir det kallt finns det alltid dom som försörjer sig på att sälja varma kläder.

Det som måste göras nu är en prioritering av det som måste göras innan jag åker. Och det som måste göras medan jag är borta. Och kanske viktigast av allt, det som inte absolut behöver göras just nu. En konst som jag skulle behöva lära mig att behärska. Alltid.

Nu har vi gått in i november. Grå månad för dom flesta. Stor månad för mig. I alla fall den 12:e. Oktober blev också en stor månad, när hela 1102 unika, underbara personer valde att kika in hos mig i bloggen. Varsin stjärna i himlen får ni, som alla läsare, och ett varmt välkommen tillbaka!