...fast i Nagasaki då. Dom japanska förbunden har anordnat en mängd aktiviteter för oss kongressombud. En av aktiviteterna var att hyra en väldigt fin och dyr kimono i ett par timmar och bära den under mottagningen som UNI bjöd in till efter första dagens slut på kvinnokonferensen. Det kostade en ynka liten hundralapp. Jag lyckades övertala en något motsträvig Isabell att det var lite artigt mot våra värdar att vara med på sådana aktiviteter och att vi skulle nappa på det. Inte minst för att verkade vara en kul grej. Så under eftermiddagens sista timme smet vi iväg och blev inlindade och påklädda efter konstens regler. Eller kanske ändå inte. Vi tror nog att dom var rejält snälla med att inte dra åt för hårt eftersom vi båda faktiskt kunde både andas och äta.

Skor och strumpor var däremot tortyrredskap som hette duga. Inte nog med att dom var obekväma i sig. Dessutom var den största storleken dom hade absolut max 36. Inget för stora svenska fötter... Men vilken succé det blev! När vi trippade in i kongresshallen möttes vi av idel leenden och förtjusning. Framför allt från dom japanska vännerna, som verkade väldigt stolta över att vi ville bära deras traditionella kläder.

När vi hade avslutat konferensen för dagen började fotograferingarna. Och dom fortsatte i intensiv takt under mottagningen. Alla japanerna ville ha kort på oss, helst med sig själva med på bilden. Och väldigt många andra ville också plåta. Vi drabbades nästan av storhetsvansinne och började undra varför ingen ville ha autografer :)  Närå, så illa var det inte. Men det var många som var avundsjuka på att dom inte hade kommit på idén själva. På tisdag kväll när det är mottagning efter kongressöppningen finns en ny chans. Det kommer nog att bli en och annan som hakar på då. Men vi var först!

På måndag väntar nästa äventyr. Då ska jag och Björne gå på matlagningskurs. Man får äta också men det vete sjutton om jag kommer att våga mig på :)