Ännu en tjänsteresa. Denna gång på lite mer humant avstånd. Ändå tog det nästan tolv timmar från lägenheten till hotellet. Som tur var, hann jag med en rejäl flygplatspromenad i Amsterdam. Annars hade nog kroppen varit väldigt mer stel och sliten. Den här gången var det svanskotan som led mest av resandet, med ryggmuskelfästet som god tvåa. Med hjälp av mjuka kuddar att sitta på och en hyfsad säng, gick det ändå relativt fort att återhämta mig.

I går började själva kongressen. Det brukar betyda mycket stillasittande på obekväma stolar. Så är det här också men med hjälp av lite småpromenader då och då är det inget större problem att hantera (och självklart avhandlas det en mängd intressanta och viktiga frågor också men det är ju liksom inte temat för just den här bloggen). Vid mottagningen i går kväll hade ändå kroppen fått nog. Jag var med i en halvtimme och gav sen upp och åkte tillbaka till hotellet.

Jag hann se Aktuellt live, med inslaget om den tragiska händelsen på häktet i Huddinge (Flemingsberg). Det finns hur mycket som helst att skriva om våra medlemmars villkor inom kriminalvården men det är ju inte heller temat för denna blogg. En tragisk död är ändå en tragisk död. Särskilt om den kommer alltför tidigt. Så jag vill ge både vår avlidna medlem och alla andra som kämpar i hot- och våldsituationer i arbetet varsin klart lysande stjärna i himlen.

Och till er 1022 unika läsare i september delar jag naturligtvis ut varsin stjärna också. Vissa traditioner är värda att hålla på. Ni är alltid lika välkomna tillbaka!