Snart är snuvan slut! Eller? Nog verkar det gå åt rätt håll i alla fall. Äntligen. Det blev en ganska lugn vecka, även om jag inte har hittat den där lediga dagen. Lite tid till eftertanke och omladdning av batterierna har det ändå funnits möjligheter till och det behöver man ibland. Och just nu behövde jag det. Definitivt.

Jag var på en minnesstund i dag. Ännu en tjej som fick lämna oss alltför tidigt. Hon fick sin diagnos för drygt ett år sen, när hon var 47. Det låter ju onekligen bekant men där upphör likheterna. Även om jag hade dåliga prognoser i utgångsläget fanns det ändå 30-40 procents chans att hänga mig fast vid och kämpa för. Dom oddsen var hon inte ens i närheten av. Ändå vittnade så många om hur hon lyckades leva sitt sista år med både hopp och glädje. Och hon valde att se att hon hade hunnit uppleva så mycket. Så mycket att hon kanske egentligen var dubbelt så gammal som hon faktiskt var. Snacka om att hitta dom halvfulla glasen. I kväll tänder jag ett ljus för dig, Lena. Sov i ro.