Inatt har jag sovit som en klubbad säl. Jag vaknade knappt när sköterskan var in och kollade operationsområdet. Och då sov jag ändå rätt mycket igår på dagen också. Fast igår morse var jag pigg. Så pigg att jag nästan blev idiotförklarad när jag promenerade fram och tillbaka i korridoren. Kirurgen kom på besök och blev nöjd med vad han såg, även om han inte riktigt har förlåtit mig för att han inte fick lägga i något implantat :)

Katrine kom och vi hann byta några ord mellan alla hennes provtagningar och läkarbesök. Strax före nio rullade dom ut henne till operationssalen. Gissa om jag var tacksam för att ha mitt gjort.

Jag fick tillåtelse att klä på mig och gå ut på en liten promenad om jag bara lovade att att inte ramla. Det gjorde jag inte. Helt underbart var det med lite frisk luft och jag hann med en liten sväng in i Expertbutiken här bredvid också innan jag kände hur trött jag var.

Resten av dagen tillbringade jag med att se två säsonger till av kvarteret Skatan, sova och ta några rundor i den grå korridoren. Jag har nästan inte alls haft ont men det har varit ganska svullet. Ett tryckförband som satt som en bula på ryggen började bli riktigt irriterande när jag skulle ligga, så det var verkligen en välsignelse att få borttaget.

Annars var det mest dramatiska ögonblicket igår att mitt drän började läcka. Lite halväckligt men tydligen inte helt ovanligt. Hoppas jag bara får med mig hela påsar hem. För nu är det helt klart att det får sitta där det sitter minst i ett par dagar till. Jag vill ju inte gärna ha den nya sängen nerblodad. Kanske ska sova i fåtöljen för säkerhets skull? Då riskerar jag inte att jag försöker vända mig på sidan heller. Vi får se.

Katrine rullades in på sitt rum vid sjutiden igår. Då hade hon legat på uppvaket sen klockan fem. Trodde hon. Man har ju inte riktigt full koll i det där läget. Eller rätt lite koll över huvud taget, faktiskt. Hon hann knappt meddela att hon inte kände sig särskilt social innan hon somnade. Men det kom inte som någon överraskning. Tydligen hade även hennes op gått bra och det var ju det viktigaste!

Just nu pekar alla tecken på att jag verkligen får åka hem idag. Men först ska jag få frukost. Längtar efter det goda kaffet!

 

Katrine

30 november 2010 13:41

Sitter uppkopplad ätit god mat dricker te men ingen att babbla med

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

In i det sista var det lite oklart om jag skulle ta något blodprov eller inte. Jag fick ju det som muntlig information av en av sköterskorna i ett telefonsamtal men det stod ingenting i brevet från senaste onken. Så jag tog helt enkelt och gick bort ...

Alla kan inte vara bäst på allt. Min senaste onk är verkligen inte bäst på att vara pedagogisk. Jag hamnade ju hos honom efter den senaste bentethetsmetningen när min benskörhet konstaterades. Benskörheten har med stor sannolikhet orsakats av dom ful...

För precis sex år sen låg jag på KS uppvak och var väldigt hungrig. Inte förstod jag att alla frågor om jag var kissnödig, skulle ha besvarats med ja. I alla fall om jag hade velat hinna tillbaka till rummet i tid för middagen. Så kan det gå. Jag fic...

Det är länge sen det senaste inlägget. Det har inte hänt så mycket med behandlingar eller biverkningar. Däremot har det hänt så mycket mer i det där andra livet. Vi har avverkat en valrörelse. Som i och för sig gav en del effekter efter att ha turner...

I går var det dags. Klockan 11.00 trodde jag. Det var det som stod i min kalender. 09.30 trodde vårdcentralen. Det var det som stod i min bokning. Jag var helt övertygad om att det är jag som glömt att ställa in rätt tid och accepterade med glädje at...